No title
Denna avhandling undersöker hur Halle-pietismen blev en central plats för framväxten av pastoralt biomaktutövande, där själavård och hälsostyrning systematiskt vävdes samman. Med fokus på August Hermann Franckes och Christian Friedrich Richters rationliteter samt den institutionella ordningen i Die Franckeschen Anstalten (1698–1759) utmanar studien den dominerande berättelsen om att biomakt och fo
