RIT nummer 15 (september 2013)
Har svensken blivit en sekulärt andlig rituell tekniker? Hur ter sig döden? Var Augustinus ute och cyklade i sina utläggningar av Jesu liknelser? Är det självklart att yoga i skolan går att förena med kravet på icke-konfessionell undervisning?
Efter en längre tids utgivningsuppehåll är RIT nr 15 här, lagom till terminsstarten. Vi inleder med en artikel av vår professor i religionshistoria, Anne-Christine Hornborg, som under rubriken ”På spaning efter den inre potentialen” skriver om de kommersialiserade nyandliga terapiformer som utgör en aspekt av det faktum att religiositeten i Sverige inte minskar, utan i ökad utsträckning utövas i utomkyrkliga sammanhang.
Jerker Karlsson, nyantagen doktorand i etik, slår vakt om också icke-åskådliga frågors meningsfullhet i sin artikel ”Åskådlighet och teende”, där han använder dessa två begrepp som analysredskap i ett existensfilosofiskt resonemang om frågan om döden.
I sin artikel ”Om ovanor och vanor vid utläggning av Jesu liknelser” rekommenderar doktoranden i Nya Testamentets exegetik Magnus Evertsson att man fokuserar på verben i stället för substantiven, och hävdar att syftet med liknelserna är att uppmana läsaren/lyssnaren att tänka själv.
I den avslutande artikeln ”Yoga i skolan – påtvingad religion eller metod för lek och avslappning?” diskuterar Kim Löfqvist, student i religionshistoria, om frågan verkligen ska betraktas som utagerad sedan Skolverket i oktober förra året beslutade att godkänna yoga i skolan, eller om vi nu bör föra en nyanserad diskussion om vad vi egentligen menar med ”icke-konfessionell undervisning”. När du läst Löfqvists artikel har du som läsare bättre underlag för att ta ställning, både i frågan om yoga har en plats i svensk skolundervisning, och i den mer generella frågan om var gränsen går mellan konfessionell och icke-konfessionell undervisning.
Med detta önskar redaktionen en god och inspirerande läsning och en riktigt bra hösttermin 2013.