Islamologi - ämnesintroduktion

Vad är islamologi?

Islamologi är ett sekulärt och konfessionslöst religionshistoriskt ämne. Det återspeglas i hur innehållet bestämdes när Sveriges första professur i islamologi inrättades på Lunds Universitet 1983:

Professorns och de andra forskarnas uppgift är således inte att ge auktoritativa svar (fatwor) på vad som är den riktiga islamiska tolkningen i olika frågor, utan att bedriva ett empiriskt och konfessionslöst studium. Detta studium har liksom all nutida vetenskap en agnostisk utgångspunkt. Detta innebär naturligtvis inte att forskare eller studenter inte kan ha en personlig tro, men det innebär att den forskning och utbildning som bedrivs bygger på empiri och inte på normativa ställningstaganden. Man intresserar sig därför för alla olika utformningar och variationer som på något sätt åberopar sig på islams källor och tradition. Det är därför legitimt att studera även udda och egendomliga rörelser, även om de betraktas som heterodoxa av religiösa auktoriteter inom islams huvudfåra.

Olika inriktningar

Det islamologiska studiet kan ha olika inriktning. Den äldre islamologiska forskningen, med internationellt kända namn som Tor Andrae, H. S. Nyberg, Geo Widengren och Helmer Ringgren, var främst idéhistoriskt orienterad. De studerade den historiska utvecklingen av religiösa motiv, föreställningar, ritualer och observanser med tonvikten förlagd till äldre epoker. Intresset var ofta fokuserat på de stora tänkarna och de stora personligheterna. Utgångspunkten var texter och det fanns en nära förbindelse mellan språkvetenskap och religionshistoria.

När Jan Hjärpe tillträdde professuren 1983 och byggde upp ämnet gav han den en tydlig nutidsorientering. Studiet kan vara antropologiskt inriktat på nutida människor och mänskliga samhällen. Det kan vara sociologiskt inriktat på hur individer, grupper och rörelser fungerar. Det kan vara politologiskt inriktat på hur den religiösa traditionen och det religiösa språket fungerar i det politiska livet. Ofta kombineras de här olika vägarna genom frågeställningar som: Hur utvecklas de religiösa idéerna i relation till hur individer, grupper och samhällen faktiskt fungerar? Maktperspektivet har blivit viktigare. Vem är det som tolkar de religiösa källorna? Vilka är det som får representera islam? Intressefältet har vidgats utanför det som tidigare ofta betraktades som islams kärnländer (arabvärlden, Turkiet och Iran) och vi har nu forskare som ägnar sig åt Syd- och Sydostasien och även den muslimska minoriteten i Kina. Den muslimska världen är inte längre geografiskt avgränsad. Ett område som blir allt viktigare är muslimer i Europa och USA och vad detta har fört med sig av nya religiösa tolkningar och rörelser. När det gäller texter är det inte bara religiösa klassiker som studeras utan nu riktas intresset även mot muslimsk populärlitteratur och muslimska barnböcker. Sufismen (den islamiska mystiken) är ett annat viktigt område. Även här har det skett en utveckling från den tidigare forskningens inriktning på de stora mystikernas teologiska texter till olika sufi-ordnars religiösa praktik, organisatoriska uppbyggnad och politiska betydelse. Detta innebär inte ett brott med den äldre forskningen utan en vidareutveckling. Det bedrivs fortfarande idéhistorisk forskning och goda kunskaper om islamisk idéhistoria är nödvändig för forskaren.

Forskningens uppgift

Forskningens uppgift är att utöka den empiriska kunskapen och komma med nya teoretiska perspektiv för hur denna empiri kan förstås. Men det är också viktigt att föra ut denna kunskap till allmänheten. Jan Hjärpe har under tjugo år författat ett flertal populärvetenskapliga böcker om politisk islam, islamisk rätt och islams roll i samhället. Deltagarna i det islamologiska forskarseminariet gav 2004 kollektivt ut boken 99 frågor om islam. Boken har sålt bra och inkomsterna går till en ideell förening vars uppgift är att dela ut stipendier för fältarbete inför uppsatser i islamologi på C- och D-nivå. Det finns också en strävan att forskningen återspeglas i undervisningen.

Har forskningen någon praktisk nytta? Man talar ibland om tillämpad islamologi. Det kan innebära att utifrån den islamologiska kunskapen ge prognoser om den framtida utvecklingen åt olika myndigheter, media och organisationer med intresse för den muslimska världen. Islamologer blir ibland kallade som expertvittnen i rättegångar. Det handlar då ofta om asylärenden och vilken risk en viss person löper vid förvisning till ett visst land. Utöver de studenter i islamologi som fortsätter till forskarnivå finns det andra som kombinerar islamologi med andra ämnen. Det kan naturligtvis gälla teologi men även statsvetenskap, sociologi, juridik, socionomutbildningen, lärarutbildningen och vårdutbildningar. Tidigare studenter i islamologi arbetar nu till exempel på migrationsverket, utrikesförvaltningen, inom vården och som lärare och präster.